Men idag gick telefonsamtalet på 3 minuter och vi lovades utredning. Papper skulle skickas omedelbart, och vi ska fylla i och skicka tillbaka. Sen kommer vi kallas till sjukhuset och ta blodprov och spermaprov. Mannen ser extremt mycket fram emot det.
Tycker det ska bli superkul att handtralla i sterilt toalettrum väl medveten om att sjutusen andra män gjort samma sak precis där. Jag ska göra mitt bästa för att hjälpa till. Får man det? Nån som vet?
Känns iallafall bra att det händer nå, även om jag hatar blodprov. Verkligen hatar. Hat-hatar. Var liksom rädd att vi skulle nekas hjälp för alltid men nu behöver vi inte ens vänta ett helt år. En månad i förväg fick vi hjälp. Haha.
Är skiträdd ändå. Tänk om det är nå jättefel på mig?
0