MENY
Aaaaaalltså. Det börjar närma sig äl här, åtminstone om vi har tur. Det är ju inte helt säkert att vi har det, men kanske. Hittills har vi gjort det bra med försöken och hur konstigt det än låter så är det hela mer kravlöst och opressat än tidigare, trots att jag vill bli gravid typ hellre än någonsin ever, så det är najs. Faktiskt så mår jag riktigt bra efter att ha hånglat med botten några dagar där efter jul, men det har ju en anledning det också tror jag.
Tittade nämligen på Kenzas video om hur de kämpat för att bli gravid och gråten satt ju i halsen asså, fy faaaaan så sorgligt och så stark hon är ändå, lilla kämparjävel. Började naturligtvis misstänka att jag har samma problem, nämligen att jag är på g in i klimakteriet. Har varit underviktig hela mitt liv och läkarna har ju varnat mig, vilket inte direkt gjort det enklare att gå upp i vikt. Hej press liksom. Men har faktiskt gått upp flera kilo de senaste åren och ligger nu på hälsosam vikt, är bara rädd att det är för sent ändå. HOPPAS EJ.
Iallafall så kände jag igen mig sååå mycket i det hon sa om att man blir förstörd varje gång mensen kommer men att hoppet återupplivas när man börjar närma sig ägglossning och man tänker att nu, nu ska det gå, den här gången kommer det gå. Det är den inställningen jag har just nu. Jag är supersäker på att det kommer gå den här gången. Så ta hand om mig sen, när mensen kommer och jag ligger på toagolvet och hånglar med botten igen.
Hej för denna gång!
0