Menshelvete

Jag försökte
Jag gjorde mitt tidiga test med hjärtat i halsgropen, landade på badrumsgolvet och grät. Slängde alla sparade test med inbillade streck, sträckte på mig och klev in i duschen, som för att liksom skölja bort alltihop. Allt det ledsna, nedstämda, hopplösa, smärtsamma. Tänkte att okej. På söndag kommer mensen, då börjar jag med bidrottninggele (och rosenrot tänker jag nu). Några dagar efter mensens slut börjar jag testa med äl-tester. När det börjar stegra något börjar jag med Bisolvon. Och så kör vi igång med det schemalagda sexet igen. Och sen testar jag inte sjutusen gånger före bim, utan väntar och ser om mensen uteblir. 

Jag rakade mig överallt. Gjorde ansiktsmask. Tog på deo och parfym. Klädde på mig något annat än morgonrock (har till och med stringtrosor på mig, då förstår ni hur mycket jag försökte) och tänkte att ikväll ska vi ha sex bara för att ha sex. För att vi vill. Och jag ska vara glad. Tacksam trots allt. Jag ska vara sådär som jag vill vara - positiv och stark. Jag ska jobba massvis så att tiden går och jag slipper tänka. 

Jag försökte. Men det gick liksom inte, för gråten blev visst kvar i halsen och plötsligt känns det så tungt att ens sätta ena foten framför den andra. Det är svårt att vara tålmodig när man tvivlar på att dagen någonsin kommer komma. Det är svårt att vara positiv när resultaten av en massa kämpande är negativt. Bokstavligt talat. 

Jag vet att det kommer gå över, den här gången också. Snart kommer hoppet tillbaka igen, som om det glömt hur krossat det alltid blir. Som en kärlekskrank flicksnärta efter en otrogen idiot. Så lojalt, det där hoppet. Så svekfull, besvikelsen. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress