Menshelvete

Idag var vi äntligen till Falun och lämnade spermaprov som vi gemensamt åstadkommit en liten bit in på en grusväg. Jag tycker faktiskt vi förtjänar en eloge för det (och med vi menar jag mannen). Vi kommer för alltid ha ett minne att skratta åt när vi passerar Limbo-skylten 😂. 

Väl på lasarettet gick det hur smidigt som helst, provet var inlämnat och omhändertaget på två sekunder och sen dess har jag tvingat mannen att logga in på sina vårdkontakter sammanlagt 73 gånger. Ungefär. 

Jag är faktiskt väldigt hoppfull, positiv och lugn de senaste två dagarna. Jag tror jag gillar (den eventuella) illusionen av kontroll då jag slutar med socker och börjar röra mig mer. Vem vet, kanske blir cyklerna mer regelbundna då? Socker är ju en stor bov i dramat för oss som är oregelbundna. Dessutom hjälper det att alla prover är tagna och vi förhoppningsvis går vidare snart, troligen mot letrozol och ägglossning. 

Ärligt? Jag tror faktiskt inte det kommer dyka upp fler fel. Jag tror mina ägg är helt okej, tror mannens simmare är bra. Möjligen att jag skulle kunna ha endometrios som måste tas bort, men i övrigt? Nej, jag tror vi är okej. Det är en känsla bara, att det kommer gå bara vi får hjälp med ägglossningen. Hoppas jag har rätt! 

Har dessutom lagt märke till (efter att ha kollat natural cycles) att jag haft blödning 9 dagar före äl två gånger. Så gissa om jag hoppas att det var vad blödningen häromdagen betydde? Att äl kommer den 3:e!